Théets Historia





"Théets Historia i Korthet"

Théets legendomspunna uppkomst berättas i historien om den kinesiske kejsaren som för 5000 år sedan hade för vana att koka allt sitt dricksvatten. En dag blåste några blad ner i grytan och kejsaren blev så förtjust i den smak som uppstod att han befallde en omtattande plantering av den buske, varifrån bladen hade kommit. Det var den vilda théplantan.

En annan historia berättar att när Buddha fann att hans koncentration brast under det han mediterade, skar han av sina ögonlock för att undvika att falla i sömn. En théplanta växte då upp på den plats där ögonlocken fallit ned.

I Kina började man hänge sig åt thédrickning på 500-talet e.Kr. En bok skrevs som lovprisade théets förtjänster för att underlätta distribution och försäljning. Japan följde modet under 700-talet och utvecklade den raffinerade japanska théceremonien (se nedan). Först 1610 nådde théet Europa, då Holländarna hemförde det från Kina.
Den nya drycken nådde England 1650 och dracks av kaffehusens besökare, i hovkretsar och i societetens övre skikt. Trots det höga priset spreds emellertid bruket att dricka thé snabbt genom alla samhällsklasser och 1715 (då grönt thé började användas - Bohea som det kallades) var thé en allmän dryck.
Indiskt thé kom mycket senare, 1838, och Ceylonthé kom först 1875.
Thomas Twining köpte Toms kaffehus i London med skylten Det Gyllene Lejonet på Strand under drottning Anna's regering (1702-1714). Det var på denna berömda mötesplats för samtidens tongivande kretsar som ordet tip (engelska ordet för dricks) uppstod. Man satte upp små lådor på väggarna med uppmaning till gästerna att lägga i pengar. 'To Insure Promptness' (för att befrämja snabbhet).
Allteftersom théet blev mer och mer lättåtkomligt och populärt, blev det den mest omtyckta drycken på alla kaffehus och även ansett som ett universalbotemedel. Dess popularitet fick Thomas Twining att öppna en butik, den första i sitt slag, för att sälja thé i lös vikt.
Fram till 1784 beskattades thé mycket hårt i England och det var vanligt med försök att undkomma denna skatt. Smuggling blev vanligt och förekom i breda lager av samhället, från respektabelt folk som präster, vilka upplät kyrkornas kryptor till smugglarna, till klart ohederliga personer och rika köpmän.
Holländska handelsskepp fraktade théet och ankrade utanför den engelska kusten. Småbåtar förde iland lasten som sedan forslades via grottor på hemliga, ödsliga småvägar in i landet. Sålunda uppstod ett landsomfattande distributionsnät. Denna lönsamma organisation tog slut när William Pitt d.y. drastiskt sänkte théskatten. Regeringen såg sig då omkring efter något att ersätta den förlorade inkomsten med och beslutade att införa tillståndsbevis för värdshus och pubar.
Det höga thé priset medförde att det förekom mycket förfalskningar. Svart thé ökades ut med asklöv doppade i vitriol och fårdynga. Grönt thé blandades ut med fläderblomsknoppar. Det var visserligen straffbelagt men kontrollen brast, då théet såldes i lösvikt av handlarna.
1826 verkade John Horniman för allmänhetens fromma, då han startade en liten affärsverksamhet på ön Isle of Wight, där han packade oförfalskat thé i papperspaket med en garanterad nettovikt och sedan förseglade dem. Allmänheten svarade med entusiasm och systemet blev allmänt vedertaget.

'Thé, fastän förlöjligat av okänsliga och grovhuggna personer ... kommer alltid att förbli älsklingsdrycken för intellektuella.'

Thomas de Quincey (1795-1859)

Thébjudningen i Boston

Thébjudningen i Boston hör till de historiska händelser som folk hört talas om men ofta glömt vad det var fråga om. Det anses vara startskottet för det amerikanska frihetskriget (1775-83).
Nybyggarna hade tagit med sig théet till Nya Världen där det snabbt blev lika omtyckt som hemma. När parlamentet i London började beskatta de amerikanska kolonierna utan deras medgivande var théet en av de varor som valdes ut. Kolonisterna vägrade betala och började handla med smuggelthé från Holland.
Det brittiska Ostindiska kompaniet, som som hade monopol på både import och export av thé, stod sålunda inför förlusten av en huvudmarknad och ett oroväckande lager av millioner kilo thé. 1773 genomdrev ddärför Kompaniet ett parlamentsbeslut, the Tea Act, som gav dem rätt att exportera thé direkt från Kina till Amerika.
Folket i kolonierna vägrade att betala skatt. De förenade sig med importörerna i ett häftigt motstånd, som slutade i den händelse vi kallar Thébjudningen i Boston. I skydd av mörkret gick 50 män förklädda till indianer ombord på brittiska skepp i Bostons hamn och lämpade thé för 10.000 punds värde över bord. Andra hamnar följde exemplet, och ett kränkt brittiskt parlament vidtog kraftiga motåtgärder vilket resulterade i krig. Knappast en storm i en thékopp.


En sjökapten fraktandes thé till England.


Klipperskeppen

Théklipprarnas epok anses ha växt fram ur det amerikanska befrielsekriget, då dessa tremastade, fullriggade ssskepp utvecklades ur de kaparfartyg som bygdes i Baltimore och utgjorde en del av stridskrafterna mot engelsmännen. Åtskilligt senare, år 1850, byggdes den första brittiska klippern, Stornaway, i Aberdeen. Det var den första av de 26 som byggdes i Storbritannien. Teaping var en av de mest berömda och Cutty Sark en av de sista.
Det hölls årliga klipperkappseglingar vilka ådrog sig ett livligt publikintresse som ett sportevenemang. Skeppen lastade sitt thé i Kina och alla lämnade Foochow på samma gång, seglade genom kinesiska sjön över Indiska Oceanen, runt Godahoppsudden, längs Afrikas kust, förbi Azorerna och in i Engelska kanalen. Kappseglingen avslutades med att bogserbåtar drog skeppen uppför Themsen till Londons hamn och att thékistorna kastades iland. Den vinnande köpmannen gjorde en förtjänst om 6 pence per pund vid auktionen. Även kapten och besättning fick en stor kontant belöning. Den sista klipperkappseglingen ägde rum år 1866.
Efter öppnandet av Suezkanalen 1869 började ångan tränga undan seglen och klipprarna tvingades överge sina théfrakter och övergå till att frakta ull från Australien.

Théet i Skottland

Det landsflyktiga hertigparet av York (senare Jakob II av England och VII av Skottland) återkom 1680 från Haag och införde seden att dricka thé på Holyroods slott i Edinburgh. Inom kort dracks den nya drycken över hela landet.
Den förste théförsäljningen i Skottland gjordes av en juvelerare, George Smith, i hans butik i Edinburgh. Hans teori var att värdet av dyrbara stenar och ädla metaller borde öka théets värde, om de såldes sida vid sida. När thé började tillskrivas hälsobringande egenskaper, sålde apotekarna thé med entusiasm. Det blev också ett bruk i Skottland att brygga thé, lagra det i tunnor och servera det som ö!
Ceylon drabbades av ett antal felslagna kaffeskördar under 1800-talet, och skotska pionjärer försökte få till stånd en ändring till théodling. Deras stora framgång har lämnat i arv namn på théplantager över hela ön, namn som Barra, Colloden, Gleneagles och Strathspey. Dessutom kallas alla förmän på théfabrikerna för Mac på samma sätt som maskinister på båtar är Macs, eftersom så många av dem är skottar.
Under den långa tid då théskatten var hög, blev thésmuggling lika nödvändig i Skottland som den var i England. Och de skandinaviska hamnarna spelade en stor roll i denna handel.
Skottarna kom att spela en huvudroll i den tioåriga strid, som théhandeln förde för att bli av med Ostindiska kompaniets monopol och tillåta andra att införa thé till Brittiska öarna. Striden leddes av William Thorburn och en grupp théhandlare från Edinburgh. Skotten, Kirkman Finlay från Glasgow, skrev historia då han beordrade Buckinghamshire att segla direkt från Calcutta till Glasgow i trots mot monopolet. 1834 kom framgången när myndigheterna inte förnyade ostindiska kompaniets koncession.

Lipton's Logotyp

Det berömda namnet Thomas Lipton tillhörde en ung skotte, som öppnade en butik i Glasgow 1876, den första butiken i en kedja, spridd över hela Storbritannien, som sålde hans thé.

"Thépriser"

Under den period då théet blev en så populär dryck i England, måste en arbetare spendera en tredjedel av sin veckolön för att köpa ett halvt kilo thé, och det verkar som om han gjorde det villigt.
Idag kan 125g thé kosta så mycket som 60 pence (7 kronor) för vanliga standardmärken. Det dyraste är Formosa Oolong med sin persikoblomdoft som kostar omkring 14 pund (150 kronor9 per 500g. Följande tabell visar de varierande thépriserna i England genom århundradena.

1657 16-60 s per pound
1700 10-36 s per pound
1756 10-12 s per pound
1784 16-50 s per pound
1839 6s 6d per pound
1870 3 s per pound
1910 3 s per pound

s=shilling, d=pence, 1 pound = 450 gram

"Thé och Hälsa"

Under 500 år ansågs kinesiskt thé av japanerna vara en medicin, sedan de hade kommit i kontakt med det år 800 e.Kr. Men då théet först introducerades i Europa såg den medicinska sakkunskapen på det med misstänksamhet. Vissa läkare varnade för den nya drycken som fördärvlig för hälsan, försoffande och utarmande för nationen. men så småningom ändrades uppfattningen genom en doktor Cornelius Bontekoe i Holland, som rekommenderade tio koppar om dagen, till och med femtio till hundra ibland - han påstod sig dricka så många själv.

När apotekarna i Skottland började sälja thé, var detta också en pådrivande effekt i försäljningen. Det finns kvar spår av detta i namn på flera av dagens kända märken. Typhoo är t.ex. det kinesiska ordet för läkare, P.G. Tips betydde pre-gestive tips ('stoppande' thébladsknoppar) och 99 Tea var känt som doktorns thé eller ordination, eftersom det var numret på en gammal läkarordination.
Fyra viktiga beståndsdelar i thé är koffein, teofyllin, teobromin och garvsyra.
Koffein stimulerar centrala nervsystemet och andningen och påverkar också ämnesomsättningen i kroppscellerna. Indiskt thé innehåller mer kofelin än kinesiskt men thé har endast en tredjedel koffelin jämfört med kaffe. Den omedelbara effekten av en kopp thé är dess välgörande värme; det tar åtskilliga minuter innan koffeinet verkar.
Teofyllin och teobromin verkar på samma sätt, men mildare och bidrar också till muskelavslappning.
Garvsyran ger théet smak. man bör undvika att låta théet dra för länge, då rubbas den riktiga balansen. Indiskt thé innehåller mer garvsyra än kinesiskt.
Thé som sådant innehåller inga kalorier. Med tillsats av mjölk och socker kan det bli både 40 och 50 kalorier av en kopp. Thé innehåller många vitaminer av B-komplexet, så om man dricker sex koppar thé en dag motsvarar det ungefär 10% av en vuxen persons dagliga behov.

Kineserna är skickliga på förebyggande mediciner, och det sägs att de betalar sina läkare bara när de är friska. Så det kanske lönar sig att följa deras vana och fylla huvudkudden med torra théblad, vilket de anser är bra för ögonen.

"Thé och Berömt Folk"

  • Drottning Anna tyckte om thé och gjorde mycket för att popularisera det. Alexander Pope skrev om henne i The Rape of the Lock:

    'Du, stora Anna, som åtlyds i riken tre
    tar ibland råd - och ibland thé.'

  • Lord Nelson och hertigen av Wellington försäkrade sig alltid om att de hade thé till hands under slagen mot Napoleon. Hertigen hade en speciell silverthékanna som han alltid förde med sig.

  • Sir William Hamilton omnämnde Emma Hart som 'Edgware Roads skickliga thélagerska', innan hon blev hans hustru.

  • Låt oss beklaga hertigen av Argyll, som återvände från Östern med vad han trodde var en théplanta som han hoppades kunna odla, men sedan fann att det var Lycium Chinensis, en planta som nu förekommer som häckväxt

  • Gladstone fyllde sitt varmvattenkrus för sängen med thé, så att han kunde ta sig en klunk under natten.

  • Dr. Johnson beskrev sig själv som:
    ''En förhärdad och skamlös thédrickare, som under tjugo år spätt ut sina måltider med bara en brygd av denna fascinerande planta; vars vattenkittel knappast får tid att kallna; som förnöjer kvällen med thé, som tröstar sig med thé vid midnatt, och som välkomnar morgonen med thé.

  • Dr. Johnson till Mrs Thrale:
    Och nu ber jag dig, kära Hetty
    att du till mig vill ge
    med grädde och socker sötat
    ännu en kopp thé.

    Men hör den hemska verklighet
    hör den med en dyster min
    du kan ej laga thé så fort
    som jag kan dricka det.

"Thé Dags"

Eftermiddagsthé

Hertiginnan Anna av Belford skapade den brittiska seden med eftermiddagsthé omkring 1840. Hon brukade känna sig hungrig timmarna mellan klockan tre och fem och införde seden att ta en kopp thé under den tiden. Seden spred sig liksom mängden bröd eller kakor som åts därvid.

''Det finns få timmar i livet som är angenämare än den timme, som är ägnad den ceremoni som är känd som afternoon tea (eftermiddagsthé).''

Henry James (1843-1916)

Thépauser

Under den industriella revolutionen gjordes försök att hindra fabriksarbetarna från att dricka thé på grund av att det inte skulle var bra för dem, utan gjorde dem 'arbetsovilliga, slöa och benägna för lättja'. Förbudet hade ingen framgång, och idag tillåter de flesta företag en thépaus.

Fabrikernas buller, dån och brak
rasslar, surrar och burrar,
men det hörs inte ett knak
när klockan slår fyra.
Alltsammans stannar för thé.

Och advokaten i rätten
stannar mitt i sitt prat
när klockan slår fyra.
Alltsammans stannar för thé.

Och jag vet varför Franz Schuberts
symfoni blev ofullbordad.
Han skulle ju gjort det
men klockan slog fyra.
Alltsammans stannar för thé.

Verser ur 'Everything stops for Tea' av Zigler, Goodheart och Hoffman.
Återgivna efter tillåtelse av Cinephonic Music Co. Ltd.


De två toppbladen som plockas för att bli till thé.


Thé Trädgårdar

Théplantager kallas för tea gardens (thé trädgårdar), men i mitten av 1700-talet, när de traditionella engelska kaffehusens populatitet var i sjunkande, började nya platser för förströelse uppstå utanför staden. Dessa kallades också för tea gardens, och de erbjöd möjlighet till förströelse för hela familjen. Londonborna strömmade till trädgårdarna i Vauxhall, Ranelagh och Marylebone. Snart besökte alla från överklassen till bodbetjänter och hantverkare dessa angenäma trädgårdar, som till ytterligare lockelse bjöd på illuminationer och fyrverkerier.
Tråkigt nog har dessa trädgårdar försvunnit, allteftersom London växt ut. I början av 1800-talet förlorade också utomhusförströelserna sin popularitet. Nya ställen för thédrickning blev thésalongerna.

Thé Serveringar

Innan Aerated Bread Company öppnade sina thésalonger 1880 fanns det inte något ställe en ensam respektabel dam kunde äta ute i trygghet. Denna restaurangkedja växte under decenniet och följdes 1894 av Lyons första thésalong på Picadilly. Gunter's var redan etablerat som ett dyrt och fint ställe att dricka thé och smaka läckra bakverk, men en amerikanska, Mrs Fuller, bekymrade sig över bristen på trevliga ställen för överklassens damer att samlas och inta förfriskningar. Hon startade det första av de många ställen, som bar hennes namn in i vårt sekel.
Behovet av thésalonger ökade då tågen började göra det möjligt att tillbringa en dag i Londons stora varuhus. Damer på landet tog vara på möjligheten och varuhusen insåg fördelarna med att inrätta thésalonger. De förhöjde det hela med damorkestrar som spelade bakgrundsmusik. Det var mycket elegant och kultiverat, särskilt på Whiteley's, där man kunde sitta vid sitt thé och titta ut över galleriets räcke ner på den marmortrappa, som var byggd med La Scalas trappa i Milano som förebild.

Thé Klädsel

Inflytandet från den estetiska rörelse som uppmuntrade ledigare klädsel då man umgicks i hemmen, och de mjukare tyger Liberty's erbjöd, gav upphov till modet med théklänningar på det tidiga 1900-talet. Detta romantiska mode varade länge, och affärer som Woodlands, Marshall och Snellgrove, blev berömda för sina klänningar, prydda med broderier, kaskader av spetsar och plisséer.

Barnkammar Thé

Till skillnad mot dagens barn, som störtar hem från skolan och själva serverar sig ur kylskåpet, uppfostrades den viktorianska tidens barn med barnkammarthé. Barnsköterskans stränga öga vakade över deras uppförande och såg till att goda seder och bordsskick iakttogs. 'Nu skall master Tommy äta upp det grova brödet. Sedan kan det bli två skivor vitt bröd och sedan, om master Tommy är snäll, kan det bli en kaka'.
En uppmjukning av denna rutin tilläts i min pappas barnkammare när det var födelsedag. Han och hans systrar tilläts vad de ville en sådan dag och fick också uppföra sig som de ville vid bordet. Deras favoritsysselsättning var att försöka göra världskartor genom att spilla thé på bordsduken. Trots att det var roligt verkar det ha varit bildande.

Välgörenhets Thé

Om ni någonsin kommer att stå inför den skrämmande uppgiften att ordna thé i någon välgörenhetsförening kan ni ha hjälp av dessa mått:

1/2 kg thé räcker till 80 tekannor
1/2 kg thépåsar räcker till 112 koppar
Räkna med två sockerbitar och tre teskedar mjölk per person.



Gammalt träsnitt av en Japansk Thé drickerska.


"Japansk Théceremoni"

Andemeningen av chanoyu, den japanska thé ceremonin, är den estetiska njutningen av sträng enkelhet och raffinerad fattigdom. Den innebär att man serverar och dricker ett söndermalt, tjockflytande, grönt thé som kallas matcha i en speciell omgivning enligt traditionella regler och med traditionella tillbehör. Dessa regler för hur det skall gå till har tillkommit under zenbuddistiskt inflytande. Jag skall här ge en kort beskrivning av denna sed, som ofta förbryllar västerlänningar, vilka skulle må så väl av någonting liknande för att slappna av från stress och vardagslivets jäkt.
En typisk chanoyu-bjudning består av en värd och fem gäster och äger rum i en sukiya, ett théhus. Théhuset består av ett thérum, ett förberedelserum, ett väntrum och en inre trädgård. Det är uppbyggt i en avskild del av huvudträdgården och nås via en speciell gångstig. Både de manliga och kvinnliga deltagarna bär sidenkimonos och vita sockor. Varje gäst bär en liten hopfällbar solfjäder och en bunt kaishi, små servietter av papper.
Ceremonin delas in i fyra moment som tillsammans tar fyra timmar. Först serveras ett lätt mål följt av en kort paus, så följer huvudpunkten i ceremonin med ett tjockflytande thé och slutligen serveras usucha, som är ett svagt thé. Denna sista del av ceremonin förekommer ofta fristående och tar då bara en timme.
Ritualen börjar med att värden för sina gäster till théhuset på den speciella stigen, stannar vid en vattenbehållare på vägen för att tvätta händer och skölja munnen. Så böjer man sig djupt för att komma in genom théhusets låga dörr och ödmjukar sig därigenom, innan man knäböjer för att bakom de vördnadsfullt uppfällda solfjädrarna beundra den upphängda rullen i en alkov. Efter att ha beskådat eldstaden eller fyrfatet, där vattnet värms, tar alla plats för måltiden. Vid dess slut uppmanar värden gästerna att dra sig tillbaka till väntrummet eller till en bänk i trädgården.
Gästerna kallas till huvudceremonin av ett gonggongslag. När de återkommer efter att ytterligare ha renat sig, finner de att rullen ersatts av en vas med blommor och att tillbehören för thétillredningen satts fram. Dessa består av théskålen, thédosan, en thévisp av bambu och en skopa. Värden gör en rituell rening av redskapen, innan han öser upp tre skopor matcha per gäst i en skål, häller i hett vatten och vispar blandningen till en konsistens av ungefär tjock ärtsoppa. Detta thé görs av späda blad från 20 till 70 år gamla buskar. Den förnämsta gästen kryper på sina knän fram till skålen, bugar sig mot de övriga och läppjar på drycken, medan han balanserar skålen på vänster handflata och stöder den med höger hands fingrar. Smaken prisas, två smuttar till, och kanten där läpparna rört vid skålen torkas av med papperservietten, innan skålen bjuds nästa gäst.
Ceremonins sista del är att servera usucha, det lättare théslag, som bereds från buskar yngre än 15 år. En annan skillnad är att detta thé görs individuellt för varje person med två eller två och en halv skopor thé, och att allt théet skall drickas upp. Denna gång torkas skålens kant av med höger hands fingrar, och fingrarna torkas med serviett.
Då värden har burit ut théutensilierna ur rummet bugar han sig tyst för att markera att ceremonin är slut, innan han leder gästerna ur théhuset.

"Is Thé"

Engelsmannen Richard Blechynden 'upptäckte' isthé 1904, när han försökte sälja koppar med varmt thé till publiken på en världsmässa i S:t Louis. Ingen var intresserad eftersom det var värmebölja. I sin desperation lade han i isbitar! Här är det rätta sättet att göra isthé:

Fyll en glaskanna med kallt vatten och lägg i två thépåsar för varje halvliter. Täck kannan och låt den stå i kylskåp i minst 8 timmar eller över natten. Kallt vatten ger ett klart bärnstensfärgat thé och hindrar en bitter smak. Använder man hett vatten och sedan låter théet svalna blir drycken grumlig då den kallnar på grund av koffeinets verkan och andra beståndsdelar, vilka ger utfällningar.

RYSK ROULETTE: Lägg ett par glaskulor i ett glas. Häll i två delar vodka och en del limejuice. Fyll på med isthé efter smak.

ÄPPELAPERITIF: Blanda en halv liter äppelcider med ett vinglas citronsaft och en halv liter isthé.

THÉODLARENS PUNCH: Komplettera äppelaperitifen med ett glas konjak.

THÉ FIZZ: Blanda en halv liter sockerdricka med ett vinglas limejuice och en halv liter isthé. Lägg i krossad is och rör om.

"Att Tillreda En Kanna Gott Thé"

Fyll kastrullen med friskt kallt vatten. Värm thékannan med hett vatten eller, ännu bättre, genom att ställa den varmt. Räkna med en tesked thé per person och kanske en sked för kannan. Häll vattnet över bladen så fort det kokar upp. Tag alltid kastrullen från elden just då vattnet kokar upp, eftersom vatten som kokat för länge åstadkommer en bitter, oklar brygd på grund av att syret kokat bort. Låt théet dra i fem minuter och rör sedan om. En del experter rekommenderar att man rör om omedelbart efter det man hällt på det kokande vattnet.
Vattnet i vissa områden ger en bättre brygd än i andra, men vanligtvis vänjer man sig vid det vatten som finns. Hårt vatten kan göra théet grumligt med en tunn skinnlik yta. Naturligt mjukt vatten ger en fin gyllene färg, men vatten som gjorts mjukt artificiellt fördärvar smaken och gör théet grumligt.

Mjölk eller Citron?

Folk på kontinenten och bantare föredrar citron i sitt thé, men i England är mjölk det vanliga. Om mjölken hälls i efter théet sägs det att den som dricker det kommer att förbli ogift. Bruket med mjölk kom från Frankrike på 1680-talet inspirerat av en kurtisan med en sjuk väninna som var ordinerad att dricka mjölk för att bli frisk. Eftersom hon avskydde mjölk hittade kurtisanen på att hälla den i hennes favoritdryck, thé.
En enklare och mera praktisk förklaring till mjölk i thé och att hälla i den allra först, är att skydda de fina porslinskopparna. Den kalla mjölken skulle hindra koppen från att spricka när den heta vätskan hälldes i.
Det är klokast att utelämna mjölk, när man gör thé i termos. Annars kan det ofta bli en karamellartad smak.

Socker

Det är helt och hållet en fråga om smak, men den renlärige blir illa till mods av tanken att dölja théets egen arom. Men man skall komma ihåg att en kopp thé med citron och utan mjölk eller socker inte innehåller några kalorier.

'Kärlek och skandaler sötar thé på bästa sätt.'

Henry Fielding (1707-1754)

Förvaring av Thé

Thé drar lätt till sig fukt och lukter och det är därför viktigt att bevara det på en torr plats långt från ting med stark lukt. En lufttät bleckburk är bäst eller vilken välgjord teacaddy (thédosa) som helst. Ordet caddy har uppstått ur catty, ordet för ett österländskt viktmått.
Det dyra thé som först användes i brittiska hushåll förvarades i dosor med lås, och begärda kvantiteter delades ut till tjänstefolket med stor sparsamhet. Dosorna var gjorda av silver, jaspis, elfenben, stengods eller trä, och théet blandades ofta vid bordet av husets fru, som tog thé från en dosa med fack för olika sorters thé och blandade bladen i en ssärskild skål.

  • Om thé blivit anfäktat av någon stark lukt genom oförsiktig förvaring är det ingen orsak till förtvivlan. Bred ut thébladen på ett papper i frisk luft under ett par timmar och de kommer att 'andas ut' alla dofter de har 'andats in'.

  • Om en thékanna blir unken och luktar illa blir den renad genom att stå med torra théblad i ett par dagar.

När kineserna insåg att de kunde bevara thé i långa tidser om de torkade sitt gröna thé, sökte de efter en ekonomisk metod för torkningsprocessen. De eldade med gamla rep.
(Nu föredrar man ved.)

Thékannor

Det bästa théet görs i porslins- och glaserade lergods kannor. Silverkannor ger också en god brygd men är givetvis dyra och besvärliga att hålla rena. Kannor av rostfritt stål fungerar också bra eftersom de tål hårda stötar, men om man använder emaljerade kannor måste man se upp med att emaljen inte är skadad på insidan.
Thékannans traditionella form är rund, men samlare kan finna en rikedom av olika former och storlekar - från kålhuvuden och småhus till olika djurfigurer

Världens största thékanna skapades till världsutställningen i London 1851. Den rymde drygt 60 liter och var nästan meterhög.

Tre stycken Ryska Thékannor


Théhuvar

En vadderad théhuv används för att hålla värmen - man kan betrakta huven som théets täcke. Formerna kan variera mellan krinolinklädda damer, bikupor, stugor, katter, praktiskt taget allt ens fantasi kan föreställa sig. De kan göras i lapptäcksteknik, med eleganta matelasseringar, de kan vara prydda med broderier, pärlor och spetsar. Vissa kan ha avtagbara lösa foder. Det fanns också ganska fula metallhuvar som var fodrade med filt.
Folk som är mycket noga med sitt thé använder inte théhuvar, då dessa får innehållet i de täckta kannorna att småkoka vilket fördärvar aromen.

Thékoppar

De första thékopparna importerades från Kina och hade inga öron. Då man började med hemmaproduktion av thékoppar i England gjordes också de öronlösa. De var mindre än dagens koppar, då thé var dyrt och skulle räcka länge.
Thégods var basen för den keramiska industrin i mellersta England, som snart blev känd som the Potteries. Där tillverkades koppar med alla mönster man kan föreställa sig och nu med öron och i större storlekar. Mustaschkoppen hade en underfundig specialform med en liten hylla på insidan av koppens kant, där gentlemannens mustascher höll sig tora medan han drack.

Innan ni bär en full thékopp, rör kraftigt om i den. Detta hindrar théet att skvalpa ut på fatet.

Thésilar

Den mest praktiska silen är den som hålls över koppen, då man häller théet ur kannan. De flesta thékannor har en inbyggd vägg med hål innanför pipen, vilket håller tillbaka de flesta bladen effektivt. Och naturligtvis har bruket med thépåsar kommit behovet av silar att minska.
Det fanns förr en typ av sil som bestod av en liten dinglande metallkorg med böjbara armar som kunde stickas in i pipen. Idén var att korgen svängde i rätt läge då man hällde ur kannan. Det fordrades en stark tro plus beslutsamhet för manövern.

Thépåsar

Enligt en historia uppfanns den första thépåsen av en olyckshändelse, då en kinesisk köpman sände sitt prov till London förpackat i en liten silkespåse. Enligt en annan historia var en grosshandlare från New York, Thomas Sullivan, ansvarig. Han sände också théprover till sina kunder i små silkespåsar. Den moderna thépåsen används nu över hela världen, och det thé som används är de minsta bladen, t.ex. Fannings eller Dust.
En thépåse används ofta för att laga thé direkt i en mugg eller kopp på samma sätt som man tidigare använde en metallbehållare - två genombrutna théskedar som fogats ihop. Nåväl, det behövs ändå en viss omsorg för att laga thé med thépåsar. Muggen skall först värmas och thépåsen skall få dra i två, tre minuter för att ge den goda smaken och inte bara färgat vatten. Muggen skall vara täckt medan théet drar för att hålla värmen. Kom ihåg att en thépåse inte är detsamma som instant tea.

Thé på Burk och Flaska

Förde renläriga verkar själva idén om konserverat eller buteljerat thé som kätteri, men dessa kolsyrade produkter är en utmärkt och svalkande dryck som är populär i Sri Lanka, Indonesien och vissa andra delar av världen. Det är mycket troligt att de en dag kommer till Europa som ett tillskott till de många läskedrycker som redan säljs.

Pulverthé (instant tea) har funnits någon tid och är vanligen smaksatt med citron.

Vakna!

I England är en automatisk thékokare en lika populär present inför pensionen som tidigare den allenarådande guldklockan. Uppfinningen är inte ny. Ett tidigt exempel som tillverkades 1902 annonserades som 'Väckarklockan som gör thé'. Det var en verklig Heath Robinson-affär och bestod av en väckarklocka, kopparkastrull, spritlampa och olika fjädrar som satte igång processen. Tändningen åstadkomms genom att en tändsticka drogs mot sandpapper. När det kokande vattnet hällts över i thékannan från kastrullen ringde alarmklockan en andra gång för att tala om att allt var klart. Det finns ett exemplar till beskådande på avdelningen för hushållsapparater på Science Museum i London.

"Skrock"

  • Om två personer häller ur samma kanna tror man att den andre riskerar att få ett rödhårigt barn innan året är slut.

  • Att röra om théet i kannan kommer att röra upp problem. Undra på att det finns så mycket problem i världen!

  • Luftbubblor som samlas på ytan i thékoppen betyder penningtillskott.

  • Små théblad som flyter upp i koppen förebådar att det kommer gäster. Om bladen är små väntas en dam, om de är stora en herre. Bladet skall fiskas upp och placeras vå vänstra handens baksida. Med andra handen slår man på vänstra handloven. Antalet slag det tar innan bladet far iväg anses vara detsamma som antalet dagar det dröjer innan gästen infinner sig.

  • Här är en annan version. Fiska upp din 'gäst' och placera honom/henne på baksidan av din vänstra hand. Knyt höger hand och tryck med sidan på 'gästen'. Om den fastnar första gången kommer gästen samma dag. Om den inte fastnar försök igen för imorron, och nästa dag och så vidare. När 'gästen' har fastnat på höger hand, pressa den mot pannan. Om den då fastnar kommer gästen att kyssa dig!

"Spådomar"

Att läsa av thébladen i en tömd kopp är en mångfacetterad metod för spådomar, särskilt med en skicklig uttolkare. I korthet gäller följande regler:
Den frågande skall dricka ur sin kopp tills det bara finns kvar en skedfull vätska. Vrid koppen snabbt tre gånger motsols under stark koncentration på frågan. Vänd så koppen upp och ner på théfatet och låt stå en liten stund.
Nu börjar tolkningen. Tag thékoppen i båda händerna och kom ihåg att örat representerar frågaren. Théblad intill kanten hänför sig till nära förestående händelser och bladen i botten på koppen är dåliga förebud. De nära örat rör hemmets värld. Blad, spridda runt koppen innebär ekonomiskt gynnsamma utsikter, raka linjer tyder på framsteg och cirklar på fullbordande.
Här är en kort lista på olika former och deras uttolkning, men man måste komma ihåg att en symbol eller ett mönster kan ha olika innebörd för olika människor.

Symboler Betydelse
Flygplan Befodran
Ankare Framgång
Fågel Positivt tecken, särskilt till höger eller nära örat.
Kors Bekymmer
Ansikte Förändring
Nyckel Framgång i affärer men stöld om i botten av koppen
Stege Avancemang
Bokstaven M Någon har inte ditt bästa för ögonen
Paraply Skydd
Ring Äktenskap
Skepp Resor
Stjärna Lycklig framtid
Triangel Arv
Vingar Viktiga meddelanden
Väderkvarn Framgång genom hårt arbete.

"Annat Bruk Av Thé"

  • Ett gammaldags botemedel för trötta ögon var att badda ögonen med ett ögonbad av kallt thé. Nu lägger man snarare en kall begagnad thépåse på ögonlocken närman vilar.

  • Ett thé bryggt av kinesiskt thé och en rågad thésked torkad salvia i det sista sköljvattnet bidrar till att fräscha upp ett hår som grånar.

  • Spets kan färgas varsamt och med gott resultat genom att doppas i varmt thé. Blekta tunna gardiner och strumpor mår också bra av denna behandling, den måste upprepas efter varje tvätt.

  • Teaterregissörer som inte vill att aktörerna skall ragla omkring berusade på scenen och glömma sina repliker förser dem med kallt thé i karafferna, när det handlar om whisky i manuskriptet.

  • Hett, sött thé användes förr alltid första hjälpen vid chocker men är nu omodernt. En kopp thé är emellertid alltid den första medicin man tänker på när det är kriser på hemmaplan.

  • När en kastrull bränner vid är det bästa sättet att göra ren den att hälla i överblivet thé, kanske med lite salt i, och låta den stå i minst 24 timmar.

  • Lindra ömma fötter i ett fotbad av kallt thé tillsatt med saften av en citron och litet salt.

  • Kamelian i trädgården tycker om att bli gödslad med thékannans bottensats. Med rätt skötsel och i rätt klimat ger kameliabusken oss thé att dricka. Många krukväxter tycker också om en skvätt thé.

  • Fernissat trä kan med gott resultat tvättas med starkt, kallt thé.








Two leaves of tea

©2000 - Svenska Thé Klubben
E-Post: enkoppthe@theklubben.freehosting.net

Web-Design av: Websnickarn i Falun Hb.
Bakgrundsmusik från: The MIDI Outlet.
Denna sida uppdaterades senast: 2000-03-20