Thé Tillverkning





"Det Skulle Smaka Med En Kopp"

I England behöver man inte ytterligare förklara att den som utbrister detta menar en kopp thé. Thé är förnyaren av slokande livsandar, en vederkvickelse vid deppighet, ursäkt för en paus och vanligen den första förfriskning man bjuder en nykomling. Vad har egentligen denna dryck för inneboende krafter? Vem drack den först? Och hur mycket dricker vi på ett år? En studie av théets historia och plats i våra liv ger säkerligen ökat anseende åt den ofrånkomliga koppen.

Thé Buskar


Thé busken

Thébusken hör till familjen théväxter (Thea Sinensis), nära släkt med Kamelian. Bladen är styva, blanka och spetsiga. Blommorna liknar smörblommor till formen och är vita med gyllene ståndare. Thébusken behöver sur jord och ett varmt, fuktigt klimat med jämnt fördelad nederbörd. Den växer på höjder upp till 2000 meter, och beroende på sort kan samma planta leva och ge avkastning i 40 till 100 år.
Kina har äran av att ha börjat med théodling och nu odlas thé i omkring 30 länder från Georgien och Turkiet till Sydafrika och Sydamerika. Den naturliga hemvisten för théplantan är det triangelformade området mellan Indien - Burmas gräns i väster, tvärsöver Kina i öster och i söder genom Burma och Thailand till Vietnam.
Om den lämnas åt sig själv blir thébusken upp till 15 meter hög. Därför tuktas och beskärs den till lämplig höjd för att kunna plockas för hand. Kontinuerlig beskärning och gödning resulterar i massor av nya skott, som är färdiga att plockas var 7:e till 14:e dag.
De flesta nya buskar växer upp från sticklingar, som behöver tre till fem år för att utvecklas och bli färdiga för skörd. Sticklingarna odlas i plantskolor, där de skuggas av bambuskydd mot den brännade solen.
I vissa länder är skörden säsongsbunden medan i andra, t.ex. Kenya, kan pågå nästan året om. I Sri Lanka varar säsongen sex månader, men under olika tider beroende på vilken sida av ön odlingen ligger. Indien som är så stort och med varierande klimat har flera olika skördetider.
Kvalitén på théet beror på de klimatiska betingelserna. På högre höjder växer plantan långsammare, skörden blir mindre men kvalitén blir överlägsen.
Vanligtvis anställer man flickor som plockare, då de har flinka fingrar. De plockar knoppen och två toppblad från varje stjälk och samlar detta i korgar de bär på ryggarna. De arbetar i midjehöga, täta planteringar, och skördeflickorna i Indien och Sri lanka har därför en sorts plastförkläden för att skydda sina saris. Det är bara 60 cm mellan raderna, och plantorna är satta på 120 centimeters avstånd. Plockningen måste ske snabbt då bladen vissnar fort. Skördandet sker ungefär en gång i veckan.

Indiska Thé Plockerskor


Försök att mekanisera skördearbetet har aldrig nått upp till den mänskliga plockarens skicklighet. En plockare kan samla 30-35 kilo på en dag, vilket blir mellan 7 - 9 kilo färdigt thé.

På Théfabriken

De nyskördade skotten tas till den fabrik, som finns på varje théplantage, eller théträdgård, som den ofta kallas. Den helt genomförda beredningsprocessen leder till det thé, som är känt som svart thé. Svart thé utgör 98% av den internationella théhandeln och innebär det välkända bärnstensfärgade théet, doftande och utan någon bitter smak. Grönt thé utsätts inte för jäsning, och bladen hettas upp (rostas i järngrytor eller ångas) för att förhindra jäsning. Det ger ett blekt, gulgrönt thé, milt men med en lätt bitter smak och är mycket omtyckt av Kineserna. Oolongthé är någonting mitt emellan svart och grönt thé, en aning bittert och med lätt brun-grön färg.

Vädring: Bladen sprids ut på ställningar i torr, varm luft för att få bort fukt och göra dem färdiga inför nästa steg.

Rullning: Naturliga safter och enzymer tas bort genom att bladen pressas och rullas i maskiner.

Jäsning: En bättre term för detta skulle vara oxidering då bladen sprids ut på noggrant rengjorda bord i kall och fuktig luft, där de efter omkring tre timmar antar en lysande kopparröd färgton.

Torkning: De behandlade bladen torkas sedan på brickor, vilka långsamt passerar genom hetluftkammare tills bladen blir svarta.

Sortering: Bladen sorteras slutligen i olika klasser (eller storlekar) genom siktmaskiner, som sållar dem genom olika maskstorlekar.

Packning: Théet packas i plywoodlådor klädda med papper och metallfolie. Thélådorna lastas sedan på pallar och transporteras till sina destinationsorter.

Det tar omkring 24 timmar för en omgång thé att gå igenom alla dessa processer fram till packningsstadiet. Den bestämmande faktorn är vädringstiden, som kan variera. Efter varje omgång tvättas fabrikens golv, väggar och tak samt alla maskiner noga för att förebygga varje form av smitta.

En Thé låda från Sri lanka.


''Det finns mycket poesi och subtil känsla i en thélåda''
Ralph Waldo Emerson (1803-1882)

Klassning Av Thé

Under den slutliga sorteringen eller klassningen får théet de färgstarka namn som används inom handeln. De hänsyftar inte på kvalité utan på thébladens utseende och storlek. Det finns två huvudklasser - leaf och broken leaf - som kanske kan översättas med storbladigt och småbladigt, sönderdelat.

Leaf grades: Innehåller de större bladen och klassificeras som "Orange Pekoe" och "Pekoe".

Broken Leaf grades: "Broken Orange pekoe" och "Broken Pekoe". I théets terminologi är Pekoe det Kinesiska ordet för blad och Orange är den färg théknoppen får när den torkas. Inom det sönderdelade théet finns ytterligare uppdelningar vilka inbegriper:

Fannings: Allt mycket småbladigt thé som omfattar B.O.P. Fannings, Pekoe Fannings, och Fannings.

Dust: Detta olyckliga namn har givits de minsta bladpartiklarna, men det är verkligen inte fråga om damm från fabriksgolvet som många tycks tro. vad som finns på golvet är smutsigt avfall, och det sopas upp och används som gödning på théplantagerna.


Thé används inte bara som dryck. I Burma, Thailand och Kina äter man inlagda théblad som grönsak. Det kallas för Leppet-So.

"Ursprungsländer"

Thé importeras till Storbritannien från omkring 25 olika länder. Merparten kommer från Indien.

Indien 35%
Kenya 18%
Sri Lanka 10.3%
Malawi 6.5%
Mocambique 4.3%
Kina/Taiwan 3.4%
Indonesien 3.1%
Bangladesh 2.6%

Övriga länder är f.d. Sovietunionen, Turkiet, Uganda, Zaire, Mauritius, Brasilien, Equador, Papua/Nya Guinea.

Storbritannien importerar årligen omkring 200.000 ton, konsumerar omkring 170.000 ton och återexporterar världen runt ca 30.000 ton i form av exklusiva thé förpackningar. 12.000 ton går t.ex. till andra europeiska länder, 3.861 ton till Kanada, 2.218 ton till USA och 500 ton till Australien.

"Hur mycket Thé dricker vi?"

I Storbritannien dricker alla, män, kvinnor och barn över tio år, ungefär 4 koppar thé per person om dagen och kommer som tvåa efter Irländarna som är världens största thé konsumenter. Indien är den största théproducenten och konsumerar själva hälften av sin produktion.

"Thé Auktioner"

Thé försämras och kan därför inte lagras mer än et par månader. Detta tillsammans med växlande tillgång och efterfrågan har orsakat åtskilliga prisfall under åren. De allvarligaste var 1886, 1879, 1920, 1932, 1952, och 1970. Efter 1932 års priskatastrof bildades en internationell thékommité av de tre producentländerna Indien, Ceylon (Sri Lanka), och Holländska Ostindien (Indonesien) för att stabilisera efterfrågan. Senare prisfall har orsakats av ansenligt ökade odlingar i andra théproducerande länder.
När thélådorna kommer till England säljs de på allmän auktion. Den första auktionen av detta slag hölls i London 1834. Nu hålls auktioner i Calcutta, Colombo, Cochin, Chittagong och Nairobi för thé från dessa respektive områden.
Centrum för théhandeln flyttades från Mincing Lane i London till Sir John Lyon House nära St Paul's Cathedral 1971. Auktioner hålls på måndagar och det handlas med théer från ca 25 länder. Buden grundar sig på uppgifter från en théprovare. Auktionsförrättaren har producenternas uppdrag och köparna agerar genom mäklare.

Ordet thé kommer från det kinesiska ordet t'e, som uttalas tay och på kantondialekt som tcha. Via Indien har vi blivit förtrogna med ordet cha.

"Thé Provning"

Det kan ta upp till fem år att träna en gom att smaka av från ett till 300 théer om dagen. Folk tror felaktigt att en provare dricker en mängd vätska, men liksom vid vinprovning är så inte fallet.
Provaren får framför sig identiska mängder brygd i öronlösa koppar. Bladen som har stått och dragit har lagts på insidan av thékannans lock för att undersökas. Det finns också prov på de torra bladen.

En Thé provare i sitt värv.


Provaren skall värdera det färdiga théets utseende, dess smak och doft liksom utseende och doft på både de torra och de bryggda bladen. han söker efter ett blad som är torrt och hårt, väl rullat och blankt. När det har dragit anges god kvalité av ett friskt kopparfärgat blad, och det bryggda théet skall ha en klar färg och fin arom. I théprovarens språk används ord som malty, pungent och brisk*. Det finns omkring 120 olika uttryck som används.
varje omgång thé måste vara exakt likadan - ifråga om thébladens vikt, mängden kokande vatten, serveringstillbehör och bryggningstid. Théerna skall prövas vid exakt samma temperatur. Théprovaren tar en stor sked thé, suger snabbt in den över tungans smaklökar, smakar på det och spottar sedan ut det. Ingenting sväljes.

* Kan översättas med maltsmakande, skarp och frisk.

"Théblandning"

Då théet är sålt vedtar processen att blanda det efter yterligare professionell avsmakning. En blandning kan göras av olika théer från Assam, Sri Lanka och Afrika med tillskott av neutrala théer för att förbilliga det och runda av smaken. Indiskt thé används för dess styrka, Ceylonthé för dess doft och Afrikanskt thé för färgen. 10 till 40 olika typer kan användas i en blandning. Kinesiskt thé bör blandas bara med Darjeeling och fint Ceylonthé för att bli gott.
Blandat thé paketeras i maskiner och levereras under sitt eget märke. Ett märkes smak måste vara konstant, så det måste ske åtskillig justering av blandningarna för att åstadkomma detta, eftersom naturliga smakvariationer uppstår genom klimatiska betingelser och även den tid på dagen som skörden skett. Den bästa tidpunkten anses vara en klar dag, då daggen försvunnit och bladen utsatts för sol och luft åtminstånde en timme.

"Några Välkända Théer"

Keemun: Detta är det kejserliga Kinas traditionella thé. Det växer i den norra delen av landet och är det bästa att dricka till kinesisk mat.

Lapsang Souchong: Ett storbladigt kinathé med röksmak.

Jasminthé: Ett kinathé kryddat med riktiga jasminblommor.

China Caravan: Det kallas så eftersom det tidigare transporterades från Kina till Ryssland med kamel-karavaner, över berg och genom öknar.

Gunpowder: Ett grönt ojäst thé som ger en mycket ljus och tunn dryck. Namnet kommer från likheten med krut. Det har hoprullade blad och en gråaktig färg.

Assam: Ett fylligt thé från Assam i Nordindien. Har en mustig, maltliknande smak.

Darjeeling: Har en muskatelliknande smak och kommer från Himalayas lägre bergstrakter. Kallas för théernas champagne.

Nilgiri: Ett Indiskt thé som växer i Sydindiens Blue Mountains. Lätt och mycket aromatiskt.

Ceylon: Känt för sin lätthet, arom och stringens.

Queen Mary: Ett orange pekoe-thé från Ceylon.

English Breakfast: En blandning av indiskt thé och Ceylonthé som ger en kraftig brygd och hjälper engelsmännen att möta dagen.

H.M. Blend: Var ursprungligen en omsorgsfull blandning av flera théer, som gjordes för drottning Viktoria.

Earl Grey: Kanske det mest berömda av alla. Det framställdes som en gåva til earl Grey av en kinesisk mandarin. Består av svart kinathé, Darjeeling och bergamottolja.

Formosa Oolong: Det dyraste av alla théer. Består av delvis jäst kinathé smaksatt med persikoblommor.








Two leaves of tea

©2000 - Svenska Thé Klubben
E-Post: enkoppthe@theklubben.freehosting.net

Web-Design av: Websnickarn i Falun Hb.
Bakgrundsmusik från: The MIDI Outlet.
Denna sida uppdaterades senast: 2000-03-10